- Väldigt stora. Lika stora som sin ståtliga pappa Bellman - min fästman! svarade Bang med viktighetsminen på. "Han är väääldigt tjusig min kille! fortsatte hon malligt. Sen tänkte hon efter lite - skulle verkligen alla valparna bli så stora? Skulle de bo kvar här då? Blev det inte lite väl trångt kring matskålen i så fall?

- Jaja du bara tjatar om din snygga kille men var är han då? Ska inte papporna vara lika närvarande som vi mammor? undrade Buller.

- VI mammor? VI? Det är väl ändå bara jag som är mamma? Du är någon sorts extramorsa bara.. Bang gnisslade tänderna, så fräckt av Buller att säga så!

- Men...men.. jag vill ju bara... Buller kände en väldig tyngd i hjärtat. Hon ville så oändligt gärna vara mamma till dessa små fina knak-växande valpar. De satt tysta en stund medan de tittade på valparna som nu kissade flitigt överallt på tidningarna. Bang började ångra att hon tagit i så väldigt.

- Det är klart att du har ju varit till lite nytta också, sa hon till slut.

- Tack. Jag kan fortsätta att tvätta dom varje dag. Flera gånger om dagen till och med om du vill! Buller höll andan och hoppades att Bang skulle gilla tanken.

- Mmmm... Okej då! Du tvättar dom, leker med dom, håller vakt och puttar ut katten, deklarerade Bang.

- Oj... Vad ska du göra då? frågade Buller

- Jag ger dom mat. det är viktigt, annars kan de inte fortsätta med knak-växandet! bestämde Bang

-Jaja ska jag börja nu på en gång? De verkar busiga och smutsiga... nej förresten inte smutsiga för jag har redan tvättat dem flera gånger idag. KOM ALLA VALPAR SÅ SKA VI LEEEEKAAAA! tjoade Buller. Bang suckade nöjt och gick till en annan korg för att sova en stund.