- Jamen det är ju just det jag säger! suckade Buller.

- Fast man ska lyda matte tycker jag, mumlade Bang.

- Jo visst men hon kunde kanske var lite mer blind. Jätteblind. Och så verkar det ju som om hennes doftsinne är satt helt ur balans?!

- Ja verkligen! Bang satte sig upp och funderade vidare.. -"Hon gillar inte alls den ljuvligt somriga doften av rävskit, har du märkt hur sur hon blir när vi rullar oss i det? Å sen måste vi DUSCHA efteråt! Ända tills man luktar gammal mökig "vitt the med lavendel"...

- Precis! Buller såg nu en chans att driva sin tes till sin spets. -"Så därför tycker jag att vi gör som jag sa tidigare, vi låtsas som att vi inte hör henne nästa gång vi hittar ett halvt rådjur! Du sprang ju tillbaka till henne direkt när hon ropade... Vi kunde ha gnagt lite till, kanske till och med hunnit rulla oss i den där lite mer ruttna delen innan hon hunnit fram för att stoppa oss! Buller lutade sig nöjt tillbaka. Nu skulle väl Bang ändå förstå..?

- Mmmmm... Bang funderade en kort stund. Sedan kom hon på den där uppenbara tanken, den som hon skulle kommit på på en gång bara inte Buller tjatat så förskräckligt! -"Klart vi ska rulla oss ordentligt nästa gång! Matte får stå ut, vi får ju stå ut med hennes läskiga nyduschad-doft väldigt ofta! Tvål och lavendel, kanske lite jasmindoft...Urk! Enda gången kärringen doftar gott är när hon inte borstat tänderna ordentligt!

 

Nöjda med sina tankegångar lutade sig de båda hundväninnorna tillbaka...