- JÖSSES! vrålade Buller. - Så mycket skoj på en å samma dag!

- Verkligen!! flåsade Bang ivrigt. - Måtte denna dag aldrig ta slut!

- MATTE!! Vi vill ut igen!

- Varför går hon och sätter sig? Förstår inte människan att det är bråttom??

- Kom fort! Vi petar på henne med våra näsor och piper extra högt...!

 

..... pet...pet...pip...pip...

 

- Nehej. Det verkar inte vara någon idè. Buller suckade tungt men drömde sig strax bort i minnen från dagen.

- Den verkade så väldigt god och mör. Inte var den rädd heller, det hade varit plättlätt att fånga den! Buller såg en fiktiv jakt utspela sig på näthinnan.

- Oh jaaa, sa Bang. - Den var liksom lagom stor för oss två att dela på. Tänk så lämpligt att den dök upp just idag när vi var uppvärmda redan efter träningen! Åhhhhhh så härligt det skulle vara att faktiskt fånga något på riktigt, inte bara springa efter trasan på banan. Såg du när den skuttade iväg??

- Mmmmm. Jag har alltid sagt att kapplöpningstrasor i naturmaterial är mycket bättre.

- Absolut. Mer tuggmotstånd tycker jag. Eller tror jag... vi får ju aldrig prova för matte..

- Undrar varför matte gick och knackade på dörren till det där huset? Vaddå "eran kanin har rymt, den sitter på gräsmattan"?? Var det nödvändigt?? Buller anade en konspiration bland människosläktet.. - Varför släppte hon oss inte bara??

- Människor är så konstiga ibland, suckade Bang bedrövat. Först ska man springa fort på kapplöpningsbanan å sen ska man INTE springa fort när det är något viktigt man hittar på promenaden??!

- Jag har aldrig sett matte springa fort. Varken här eller där. Ingenstans faktiskt.

 Bang fnissade lite och sa;

- I morgon så tar vi full fart när hon håller i kopplet. Då ska du få se att hon måste springa...

- Fast då måste vi verkligen se till att springa så fort att hon inte hinner ikapp, sa Buller bekymrat. Har du sett hur stor hon är? Ramlar hon över oss så blir vi krossade!!

- Okej, svarade Bang. - Full fart direkt!! Vi kanske kan träna upp henne till nästa års klubbmästerskap??