- Verkligen skitjobbigt, menade Buller.

- Ja, svarade Bang, det tycker jag med. Fast snart blir det mycket bättre, det är ju bara några timmar kvar. Tror jag.

- Några timmar bara? Buller såg uppriktigt förvånad ut.

- Ja din stolle fattas bara! Jag orkar inte mer! flåsade Bang fram och försökte vända sig på sidan istället.

Buller försökte att räkna ut varifrån katten tänkte anfalla härnäst. Det var svårt eftersom Bangs mage var i vägen hela tiden.

- Det var tusan vad du tar upp plats! muttrade Buller till slut.

- Mmmm.

- Kan du flytta på dig svullo?!

- Nej. Det här är min korg nu sa matte. Mina filtar. Mina tidningar. Allt är mitt! Bang kände sig betydelsefull när hon sa detta.

- Vad ska du med egna tidningar till? undrade Buller (med rätta).

- Om det blir lite kladdigt så är dom bra att ha sa matte. Bang kände att detta var viktig information som hon egentligen inte riktigt kunde förklara. "Sedan ska de slängas sa matte. Fast det låter konstigt.. nåväl, vi vet varför om några timmar, avslutade hon sitt något virriga resonemang.

- Jag fattar ingenting, konstaterade Buller. - Varför ska katten kladda ner tidningar i våran korg så att de sedan kan slängas om några timmar?? Hon spanade ivrigt över Bangs mage, hon hörde katten samla sig till ett nytt anfall.

- Åh hjälp nu kommer han igen! skrek hon. - Jämrans katt! Måtte hans brutna ben läka snart så vi slipper denna terror! MATTE! Snälla släpp ut katten! Vi struntar i hans brutna ben, det gör förresten han också se bara hur han springer runt här till ingen nytta!! Buller kände att nu fick det räcka. Under tiden Låg Bang i djupa funderingar. Katten? Kladda ner i korgen? Hade Buller och hon pratat om olika saker hela tiden?

- Ähum, började Bang och fortsatte med nosen i vädret - Du verkar inte ha förstått vad jag pratar om. Detta handlar inte om katten, detta handlar om MIG! Jag ska ju föda mina valpar närsomhelst nu!

Buller tappade nästan hakan! Hur skulle det gå med en så busig katt? Kommer katten att kunna låta bli valparna?

- Var inte orolig, sa Buller till slut - Jag ska försvara er alla mot katten!

- Tack du, sa Bang. - Men vem försvarar dig när katten är busig?

- Vi måste hjälpas åt! konstaterade Buller.

- Ja, svarade Bang. - Det gör vi. Då kan du få nosa på valparna som tack!

 Buller kände sig alldeles varm om hjärtat. Tänka sig att hon skulle få nosa på små valpar snart! Vilket underbart liv man kan ha som hund..